har haft en sådan där 'mammasmardröm' natt i nattas...
elvatiden satt jag nere i soffan då jag hörde en ordentlig skräll från övre våningens toalett, följt av några 'andningssvårighetsljud'
rusade upp på vinden och fann tösabiten medvetslös på golvet
helt lealös och hon andades inte...
jag fick igång andningen, men då började hon kramppa alldeles något förskräckligt
hon slutade andas gång på gång och då ringde vi efter ambulans
medihelis läkare och salos ambulanspersonal var av den åsikten att det var depression och psykiskt dåligt mående som hade gjort att denna ungdom säkert hade tagit tabletter med alkohol...
som tur var var där på salos sjukhus en mera kunnig läkare som genast ordnade med remiss till åbo universitetssjukhus för fortsatta undersökningar eftersom det tyder mycket på epilepsi anfall. dessutom hade tösabiten haft liknande anfall i stockholm, men inte berättat om dessa mera än att hon hade haft svårt att andas, vilket vi då tillskrev hennes svåra astma...
men den skräcken som kramar en mammas hjärta då man inte vet vad som händer med ens barn...
med denna tösabit har jag för 19 år sedan suttit på åbo universitetssjukhus intensiv avdelning de första tre åren av hennes liv, pga hennes astma. två nätter bad dejourerande läkare mig ringa efter maken, för han trodde inte tösabiten skulle orka andas och överleva natten... men efter det har astman varit svår men inte livshotande.
nu satt jag där igen och sa gång på gång 'du slutar inte andas så länge jag håller i dig!'
men det gick bra! ... fyratiden var vi hemma igen och idag är allt okei...
skräcken för att mista ett älskat barn är stark ännu, men den mattas åxå av... det vet jag av erfarenhet...
tovat hjärta av tösabit1
ta vara på varandra!
susanne
Jag blev helt chockad då jag läst inlägget - hur 17 kan sjukvårdspersonal ta för givet något så vansinnigt! Lyssnade dom inte på dig alls - för jag antar att du försökte berätta att din dotter har svår astma!?
SvaraRaderaIbland blir man faktiskt mörkrädd bär man hör hur en del blir behandlade. Men...ibland ska man också ha lite tur och det kan man ju verkligen säga att ni hade. Först din dotter, att du hörde henne och att hon var hemma när det hände. Sen du, som till slut fick henne till rätt sjukhus. Men vilken fruktansvärd mardröm, jag antar att du är helt slut så ta det nu lugnt och försök vila lite!!!
KRAM
Susie
Jag bara skakar på huvudet och har inte ord för vad sjukhuspersonalen "spydde" ur sig...
SvaraRaderaUnderbart att det gick bra och hoppas det finns bra vägar att ta för att få ordning på astman.
Det måste finnas...
Kramar
Karin
Konstigt att man tar allt för givet och drar alla över en kam ,förstår dig jag har också hunnit sitta på akuten en gång med sonen .Försök ändå ha det så bra ,kramar ,Nette
SvaraRaderaÅh vad hemskt! Kan bara tänka mig hur du kände dig, det är det värsta som kan inträffa. Det får inte hända något med barnen ... händer det något med en själv klarar man ju det, men inte med barnen. En jättekram till dig, sån tur att det trots allt gick bra! Och nu är ni (och läkarna framför allt!) lite klokare och vet lite mer vad som finns att göra.
SvaraRaderaStackare där...
SvaraRaderaså hemskt, hoppas att allt ordnar sig till det bästa.
Har ju Rantafar med svår stma...men efter fina mediciner fungerar det nu jättebra...
men...
jag har inte en endaste levande blomma inne...
inte heller mattor som samlar damm...
och försöker att jaga alla råttor som springer omkring...
och vi är sällan ute i svängen...
parfymer finns på alla människor...
hualigen säger Rantafar och piper iväg....
och eftersom han heller inte har något luktsinne kvar är jag hans näsa....
Hoppas att allt ordnar sig med dottern...
den kära...
Tjingelingen...
Usch vad hemskt, det går riktigt kalla kårar utmed ryggraden när jag tänker mig in i din situation..skönt att allt gick ändå bra fast det har säkert varit jobbigt. Hoppas hon blir bättre och ni får reda på om det verkligen är astman som gör sådär hemska saker, det är jobbigt att vara i ovisshet. Önskar hela er familj krafter och friska och glada dagar framöver!
SvaraRaderaSå bra att allt gick väl trots dålig service. Det är ofattbart hur illa sjukvårdspersonal kan bete sig mot människor i nöd. När min yngste son föddes sa läkaren som gjorde undersökningen innan vi for hem att "Detta barn har hjärtfel" och sedan försvann han helt sonika utan att jag någonsin träffade honom igen. Där stod jag chockad med en medlidsam sjukskötare som försökte hjälpa till. Vissa människor borde nog förstå att de inte passar i alla möjliga yrken!
SvaraRaderaJag hoppas att orsaken till andningssvårigheterna blir avklarad och din flicka får bra vård framöver!
Många kramar!
Sari från Puumuli
Liebe Susanne
SvaraRaderaDas tut mir wirklich leid.... Wie gut, dass Du wieder zu Hause bist und es nicht passiert ist, als Du in der Schweiz warst.
Alles erdenklich Liebe und Gute wünscht Dir Yvonne
Herregud...kuinka kauheaa, onko kaikki nyt ok! Selvisikö mikä on vikana vai oliko se astmakohtaus, ai kauheeta.
SvaraRadera