i början av nittio talet gick jag och svärfar på en arbiskurs tillsammans.
under några års tid for vi, och svärfars vän, göran, alla osdagskvällar ner till västanfjärd till ett snickeri på klockkurs...
det var jag, enda under 30 år OCH ENDA KVINNAN, bland med en hel hög 'gubbar' allt mellan 50 och 70 år gamla, som snickrade och svarvade och målade våra alster i tre timmars tid varje onsdagskväll =D
och roligt hade vi så sjutton riktigt!
och gissa om jag fick hjälp vid maskinerna :D
speciellt minns jag en 60 årig man, som var ökänd som slagsbult och suput... han snickrade bland annat en racerbilssäng åt sitt barnbarn, hur gulligt är inte det? :)
han var åxå den som var absolut hjälpsammast av alla gubbarna! han visade sig ha ett hjärta av guld då man lärde känna honom
han var åxå den som var absolut hjälpsammast av alla gubbarna! han visade sig ha ett hjärta av guld då man lärde känna honom
eftersom svärfar sade att han ville göra en mora klocka åt mig och Ettan gjorde jag aldrig någon klocka trots att jag var på klockkurs =)
men jag gjorde en massa annat roligt...
med tre prinsessor i barbieåldern hemma, snickrade jag ett enormt barbiehus med takterass och allt möjligt fint. barbiehuset gav jag sedan i juklapp åt mina bippesingers och det var en succe! de lekte massor i huset då de var små...
jag svarvade ett par stycken hitis ljuskronor och lite andra ljusstakar, gjorde bord och bänkar och mycket annat...
och roligt hade jag så sjutton riktigt!
och svärfar njöt; de här onsdagskvällarna var det bara han och jag...
idag satte jag tyvärr denna till salu...
den passar tyvärr inte alls in i stilen här hos oss, Ettan har aldrig tyckt om det där pinglande varje hel- och halvtimme och jag har frågat mina döttrar om någon av dem vill ha den... men nej...
så efter att ha stått två år i brokärr i ett tomt hus har jag nu satt den till salu...
hur gärna skulle man inte vilja spara på allting, men utrymmesbristen kommer emot. jag har inte rum att lagra den utifall att...
inatt har jag suttit ute på altanen och tittat på ett otroligt vackert åskväder... och eftersom jag tidigare på dagen hade fotat klockan som svärfar gjort, lät jag minnena av stunderna med honom flyga fritt i mitt huvud...
och ge rum för saknaden...
susanne
Den klockan är vacker men visst kräver den en viss omgivning! jag kan tänka mig att gubbarna var ivriga att hjälpa dig på kursen ;)
SvaraRaderaVad vackert du skrev, jag fick en klump i halsen och tårar i ögonen..fast jag tycker nog att ni skulle behållt klockan i alla fall, det är ju en del av din svärfar som inte kommer tillbaka och innehåller en massa fina minnen..
SvaraRadera