ifjol den här tiden var vi till australien två veckor.
underbart land, med ljuvliga människor, härlig natur, sol och värme, god mat... ja, allt var helt jättefint!
ändå blev jag på 'pruttuhumöre' som vi kallar det här då man surnar till...
titt som tätt...
och varför?
jo, varje gång vi var ut och åka någonstans och jag såg stora yviga buskar med gröna blad, då blev jag på pruttuhumöre. de här bladen betalar vi finska florister en hel del för då vi far till partiaffären och handlar grönt, där fanns dom vid alla vägrenar, trottoarkanter, parker och privata trädgårdar... i mängder!
men att ta hem dom i resväskan gick ju inte, så det var bara att fortsätta harmas över de där fina gröna dyra bladen...
tänk att få laga sådana där enorma uppsättningar som de hade i australien, med stora palmblad och andra blad i riklig mängd.
men med alla de gröna blad som där användes i arrangemangen skulle de hos oss kosta manna att göra, eftersom vi får betala dyrt för de där extra gröna, och vem vill nu använda salal och läderbräken i alla arrangemang?
därav kommer åxå att det görs betydligt mindre (både i storlek och antal) representationsarrangemang här hos oss. typ en gång i året får man uppleva en större satning på blommor och då firar man självständigheten med bal på slottet.
men solen skiner!
susanne
Det är ju huvudsaken att solen skiner!!! Jag kan förstå dig det där med råmaterial är inte så enkelt.Hörde nu senast att kineserna har köpt upp all ull i världen till nästa vinter plus att det varit missväxt på bomullen så jeansen stiger med ca 30 procent till nästa vinter,det här är mitt jobb.Kram Nette
SvaraRaderaBra ord: "pruttuhumöre"! Så känner jag mig också när man ser alla vackra trädgårdsbilder därifrån, eller från England eller USA eller kontinenten. Man bor helt klart på fel ställe när det gäller trädgård. Men å andra sidan finns det ju andra fördelar......
SvaraRaderaTrodde den första bilden var från vår skärgård ;-)
SvaraRaderaJa, det skulle nog vara något att få göra stora reps. arrangemang...
Fast jag nästan gråter när jag ser på hur tex. Jeff Leatham river stjälkarna av blommorna och ger dem en livstid på en kväll för effektens skull...
Fina bilder
kram, Ann-Mari