nitton år sen sist

onsdag, torsdag och fredag låg jag på åbolands sjukhus... det är nitton år sen jag sist har varit på sjukhus och då fick jag dotter nummer tre  =)

från klockan tolv på onsdagen till ett på torsdagen gjordes inget annat som att det togs sex olika röntgenbilder, annars låg jag bara och läste och pratade med damen i sängen bredvid. hon var från en ö utanför pargas så vi hade ett och varje att prata om...

tvåtiden opererade de tummen/handleden. jag kommer inte ihåg så mycket annat än att jag hörde laikkan (kapmaskinen) yla och hammaren slå, men jag kände inget annat än den åtsnörning som de hade gjort på övre armen för att lokalbedövningen sku hållas i nedre armen; det tog alldeles grymt illa, men så fort ja lite klaga så fick jag mera värkmedicin och dåsa bort igen =)

halv sextiden kom jag tillbaka till avdelningen och hela kvällen gick i sus och dus, värkmedicinsdrogad som jag var... och oäten sen onsdagskvällen... och på onsdagen fick vi snålsoppa, en av de få maträtter jag inte kan med...

personalen på sjukhuset var alldeles underbara! trevliga, hurtiga och otroligt tålmodiga med alla de damer som 'inte trodde att dom sku klara av att äta, sitta, stå... osv. vi var fem i rummet och de tre äldre damerna ville inte ens försöka klara sig själva! men det märktes att personalen var vana vid det för de lät inte damerna falla in i någon självömkan utan de hade mera 'upp och hoppa nu bara' mentaliteten.

fredagsmorgon började bra; fick en god frukost med en kopp gott kaffe och mådde helt jättebra. elvatiden sku jag gå ner till röntgen och då börja jag må illa och spy. sköterskorna sa att det beror på alla mediciner som man får i sig under operationen och att det hör lite till. så först vid fyratiden när

illamåendet var över blev jag utskriven.

men jag låg vid fönstret så jag njöt av de solstrålar som hittade ner mellan höghusen utanför fönstret =)
tyvärr syns det int på dehär bilderna, men solen tittade faktiskt fram under dagen!

 

så nu är högra handen gipsad. efter två veckor ska stygnen tas bort, nytt gips sätts på och om tre månader tas det bort helt och hållet. då borde det vara bra! spikarna tas bara bort om de arbetar ut sig ut ur benet, annars får de bli kvar. så varje gång jag går genom flygplatsers säkerhetsgranskning pipar det sen, men de har egentligen ingen betydelse för jag pipar ändå alltid, vet inte varför, men portarna gillar inte mig. alla gånger vi reser någonstans far säkerhetsvakterna över mig med den där platta pingpong-mailan.

                                               och alla gånger är det lika genant... =)

susanne