Första gången på fyra år som jag tar fram min blogg...
Massor har hänt, positivt och negativt...
Jag skiljde mig och flyttade till Åbo. Där har jag nu bott i över två år. I en lägenhet, efter 25 år i egnahemshus, kan nog påstå att det kändes konstigt, men åxå bra på ett sätt.
På arbetsplatsen i Folkhälsans eftis i Åbo fick jag mögelallergi och astma. Jag flyttades runt på tre olika arbetsplatser men inget hjälpte för på alla tre ställena fanns det problem med inomhusluften. efter fyra vintrars hostande och astma anfall stup i kvarten, blev jag sjukskriven i fjol i oktober...
I januari sattes jag till den nybyggda Brahe skolans eftis. Det gick inte något bättre där heller, till sportlovet kraschade min kropp. Hosta, astma anfall och grym värk i kroppen. Dessutom kallsvettades ena armen och var betydligt kallare än den andra. Den armen reagerade även mot beröring, smärtor som uppstod precis överallt, utan förklaring.
Enligt fysiatrikern på Diacor har jag utvecklat CRPS1, en nervsjukdom (de små tunna nerverna i kroppen ) som egentligen är en inflammation på nervcentrat i hjärnan och därifrån går det signaler till kroppen att den har smärtor...
Bottnar med största säkerhet i den förgiftning som möglet har gjort i min kropp.
Fortfarande har jag samma symptom, hoppas det inte förvärras bara.
Brahe skolan har redan i byggnadsskeedet haft två stora vattenskador, men det målades endast över de bruna fläckarna i taket och den våta bergullen lämnades kvar att torka i mellantaket... Hur tänkte man där???
I skolan finns ett ventilationssystem, som borde vara på dygnen igenom, alla dagar i veckan, men då man är snål med energikostnaderna så stänger de av systemet och kör igång bara nu å då. Alla undersökningar som gjorts visar på att detta är det värsta man kan göra, kondens bildas i rören, bakterier och svampar trivs och förökas och då ventilationen slås på flyger de ut i inomhusluften...
Två damer som jobbar där reagerade med att tappa ljudet och få bihåleinflammation, jag började hosta som en galning igen, dygnen igenom, och fick astma anfall. Dessutom tror jag att mina nervsmärtor uppkom av den giftiga inomhusluften.
Massor av starka mediciner, lyrica, triptyl osv, lång sjukskrivning och en två veckors rehabilitering senare är hostan och astma anfallen borta, men tyvärr inte smärtorna i kroppen. Lyrica, som är en epilepsimedicin, gav mig grymma biverkningar så den måste jag sluta med. Fick Triptyl istället, nu har jag höga doser av en depressionsmedicin på gång alltså. Tror inte det heller är bra, men enligt läkarna är det ett måste för att kunna få bukt med CRPS1.
Smärtorna och värken gör att jag äter Arcoxia, låntidsvärkande värkmedicin alla dagar, dessutom är jag tvungen att ta 2-4 Panacod tabletter alla dagar för att ens orka fungera...
Många gånger har jag perklat och svurit över dessa fyra sista år! Många gånger har jag gråtit, av utmattning, av sorg, av smärtor, av sömnbrist...
I slutet av denna månad måste arbetsläget dryftas igen då sjukledigheten tar slut. Folkhälsan har inte flera arbetsplatser i Åbo vart de kan flytta mig. Så vad skall man göra med mig?
Vid skilsmässan och flytten från Lemmobro var jag tvungen att göra mig av med tre av mina fyra Maine Cooner. William och Paddy Relly sålde jag och Tia flyttade till min yngsta dotter i Jakobstad. Shaniz följde med mig till Åbo. Det var med en enorm sorg och smärta som jag gjorde detta, älskade mina ljuvliga katter så mycket, men det var inte genomförbart att flytta fyra stora katter till en liten lägenhet...
Det mest positiva som har hänt mig är att jag är förälskad, upp över öronen KÄÄÄÄÄÄÄÄR
En före detta brandman från Helsingfors som köpte en gammal skola i Dragsfjärd, renoverade denna och bosatte sig på ön, det är föremålet för min kärlek. Med honom kom åxå en alldeles underbar liten dvärgtax, Donna in i mitt liv!
Under sjukledigheten har jag tillbringat nästan all tid tillsammans med Jore och Donna och det har varit underbart! Min katt Shani njuuuuter så då hon får komma och gå hur hon vill ut och in och inte behöver vara instängd i en lägenhet i stan. Dessutom kommer de så bra överrens hon och taxen Donna att det är en ren glädje att se de två tillsammans.
Jag älskar dem alla tre, Jore, Donna och Shani <3 p="">
Massor har hänt, positivt och negativt...
Jag skiljde mig och flyttade till Åbo. Där har jag nu bott i över två år. I en lägenhet, efter 25 år i egnahemshus, kan nog påstå att det kändes konstigt, men åxå bra på ett sätt.
På arbetsplatsen i Folkhälsans eftis i Åbo fick jag mögelallergi och astma. Jag flyttades runt på tre olika arbetsplatser men inget hjälpte för på alla tre ställena fanns det problem med inomhusluften. efter fyra vintrars hostande och astma anfall stup i kvarten, blev jag sjukskriven i fjol i oktober...
I januari sattes jag till den nybyggda Brahe skolans eftis. Det gick inte något bättre där heller, till sportlovet kraschade min kropp. Hosta, astma anfall och grym värk i kroppen. Dessutom kallsvettades ena armen och var betydligt kallare än den andra. Den armen reagerade även mot beröring, smärtor som uppstod precis överallt, utan förklaring.
Enligt fysiatrikern på Diacor har jag utvecklat CRPS1, en nervsjukdom (de små tunna nerverna i kroppen ) som egentligen är en inflammation på nervcentrat i hjärnan och därifrån går det signaler till kroppen att den har smärtor...
Bottnar med största säkerhet i den förgiftning som möglet har gjort i min kropp.
Fortfarande har jag samma symptom, hoppas det inte förvärras bara.
Brahe skolan har redan i byggnadsskeedet haft två stora vattenskador, men det målades endast över de bruna fläckarna i taket och den våta bergullen lämnades kvar att torka i mellantaket... Hur tänkte man där???
I skolan finns ett ventilationssystem, som borde vara på dygnen igenom, alla dagar i veckan, men då man är snål med energikostnaderna så stänger de av systemet och kör igång bara nu å då. Alla undersökningar som gjorts visar på att detta är det värsta man kan göra, kondens bildas i rören, bakterier och svampar trivs och förökas och då ventilationen slås på flyger de ut i inomhusluften...
Två damer som jobbar där reagerade med att tappa ljudet och få bihåleinflammation, jag började hosta som en galning igen, dygnen igenom, och fick astma anfall. Dessutom tror jag att mina nervsmärtor uppkom av den giftiga inomhusluften.
Massor av starka mediciner, lyrica, triptyl osv, lång sjukskrivning och en två veckors rehabilitering senare är hostan och astma anfallen borta, men tyvärr inte smärtorna i kroppen. Lyrica, som är en epilepsimedicin, gav mig grymma biverkningar så den måste jag sluta med. Fick Triptyl istället, nu har jag höga doser av en depressionsmedicin på gång alltså. Tror inte det heller är bra, men enligt läkarna är det ett måste för att kunna få bukt med CRPS1.
Smärtorna och värken gör att jag äter Arcoxia, låntidsvärkande värkmedicin alla dagar, dessutom är jag tvungen att ta 2-4 Panacod tabletter alla dagar för att ens orka fungera...
Många gånger har jag perklat och svurit över dessa fyra sista år! Många gånger har jag gråtit, av utmattning, av sorg, av smärtor, av sömnbrist...
I slutet av denna månad måste arbetsläget dryftas igen då sjukledigheten tar slut. Folkhälsan har inte flera arbetsplatser i Åbo vart de kan flytta mig. Så vad skall man göra med mig?
Vid skilsmässan och flytten från Lemmobro var jag tvungen att göra mig av med tre av mina fyra Maine Cooner. William och Paddy Relly sålde jag och Tia flyttade till min yngsta dotter i Jakobstad. Shaniz följde med mig till Åbo. Det var med en enorm sorg och smärta som jag gjorde detta, älskade mina ljuvliga katter så mycket, men det var inte genomförbart att flytta fyra stora katter till en liten lägenhet...
Det mest positiva som har hänt mig är att jag är förälskad, upp över öronen KÄÄÄÄÄÄÄÄR
En före detta brandman från Helsingfors som köpte en gammal skola i Dragsfjärd, renoverade denna och bosatte sig på ön, det är föremålet för min kärlek. Med honom kom åxå en alldeles underbar liten dvärgtax, Donna in i mitt liv!
Under sjukledigheten har jag tillbringat nästan all tid tillsammans med Jore och Donna och det har varit underbart! Min katt Shani njuuuuter så då hon får komma och gå hur hon vill ut och in och inte behöver vara instängd i en lägenhet i stan. Dessutom kommer de så bra överrens hon och taxen Donna att det är en ren glädje att se de två tillsammans.
Jag älskar dem alla tre, Jore, Donna och Shani <3 p="">
'
Men den allra allra bästa nyheten är att jag skall bli MOMMO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
I nästa år om allt går bra får jag hålla mitt första barnbarn i mina armar, vilken lycka!!
Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar